Min älskade Elmo
Jag vill presentera mig och mina fåglar.
Jag heter Heidi och bor tillsammans med mina två fåglar Flix och Madeley samt mina hundar Hoby, Tilleman och Raoul. Jag älskar alla djur men mest av allt fåglar, hundar, katter, hästar och kameler!
Flix kanske jag inte behöver presentera så mycket, han är väldigt bra på det själv. Dom som har fått sina räkor stulna (Folke), tomater uppätna och vet att Flix egentligen är ett Jetplan (Rita) vet vem han är. Men jag tänkte jag skulle visa några foton av en annan liten Eclectus som stal mitt hjärta, min älskade Elmo.
Jag bodde i Australien, Perth när jag träffade Elmo. Jag älskar fåglar, har alltid gjort och glömmer aldrig min första lilla undulat som hette Kasper. Så blev man fågelsugen igen och åkte till Caversham i Perth där en fantastisk fågelman har ett ställe som heter Birds n all. Jag frågade om han kunde sälja mig en fågel som inte bet fingret av mig, Då berättade han att hans absoluta favorit var Eclectus och han hade precis den rätta för mig. Så 600 dollar fattigare och en grön liten gojja i bilen åkte jag hem.
Elmo var nog lika rädd för mig som jag för honom. Jag hade haft en Lori mycket tidigare i mitt liv, jag tror den måste ha varit viltfångad för den var fruktansvärt rädd för människor och bet allt den kom åt (Pajas hette han): Pajas och jag blev inte långvariga men nu hade jag återigen skaffat en stor näbb.
Elmo satt i sin bur och blängde på mig väldigt länge, vi kunde liksom inte få kontakt. Jag tog kontakt med uppfödaren och han rekommenderade en bok som kunde kanske hjälpa. Sagt och gjort, jag följde varje råd i boken och efter fyra dagar tyckte Elmo det var OK att hälsa på mig utan att äta upp mina fingrar.
Den korta tiden jag och Elmo fick tillsammans var underbar. Han var vingklippt av uppfödaren och visste inte hur man flög. Det betydde att jag kunde ta med honom ut när jag promenerade med mina hundar. Jag minns speciellt en söndag lunch tid då jag promenerade ut med hundarna, Elmo på axeln. Ett glatt sällskap åt lunch på terassen, drack vitt vin (som man bör i solskenet i Australien) och ropade:
”Hey, is that an African Grey?”
”Nej”, ropade jag tillbaka, ”this is an Australian Green!”
Glada skratt där i eftermiddagssolen. Jag lät hundarna springa lösa på en stor äng och Elmo klättrade upp i ett Eucalyptus träd där han myste i solskenet. Jag minns också när jag var i min trädgård och klippte ner gamla blommor, Elmo var där och hjälpte mig.
Hursomhelst, som gojja i hushållet är Eclectus perfekt i mina ögon. Dom skriker inte, dom dammar inte, dom är superglada gojjor. Älskar att duscha och bli fönade. Bits inte. Jag minns bara en gång när Flix har varit riktigt arg på mig. Och alla vet ju (eftersom jag inte kan låt bli att berätta) hur han pratar hela tiden. Ibland är det fruktansvärt träffande, som när han är med när jag lagar mat och han frågar om han får smaka. Eller när han skäller på Madeley när hon flyger ifrån honom, eller när han sjunger på morgonen och berättar för sig själv vilken go liten kille han är… underbart.
Elmo, min älskade gojja, som sov på mitt bröst hela natten under täcket, dagen innan jag skulle resa hem till Sverige 2010. På morgonen fick han frukost, jag åkte ut till Birds n all där han skulle vara tills han fick komma hem till mig.
Tyvärr så fick vi fel papper av jordbruksverket och när Elmo kom till Sverige 2010 i september så avlivade dom honom för att dokumenten inte var rätt. Jag vet att Veterinären i Stockholm mådde dåligt av detta också, jag fick massor av blommor och fina hälsningar från flygbolaget. Men gjort är gjort och min älskade Elmo finns inte mer.
Jag bifogar några foton av Elmo. PS jag är inte sådär vacker på fotot, koncentrera på Elmo och minns att det är jättevarmt och svettigt där!
MVH
Heidi